Närapå insnöade var vi ju där på torsdagskvällen när vi skulle iväg, syster och jag.. Men av gården och ut till mamma tog vi oss. Frågan var ju även hur vägen och trafiken neråt Stockholm såg ut.. Ja vi hade bara åkt i drygt 30 min när det blev tvärstopp... Mörker, snö och en stillastående långtradare var det enda vi såg.. Kändes ju inte sådär jättekul direkt.. Men stoppet blev inte så långvarigt som tur var och resten av resan ner till Arlanda gick bra. Inte mycket sömn blev det dock..
Kliva på planet mot Chicago då! Flygningen gick bra, men det är ju riktigt supertråkigt att sitta stilla i 9 tim... Inte mycket till sömn blev det där heller. Vi hade endast 1tim 50 min mellan flighterna i Chicago, och kom in en kvart sent. Men vi tänkte att vi skulle hinna ändå om det inte var allt för långa köer i passkontrollen och genom securitan på nästa terminal.
Passkontrollen såg ut att flyta på bra. Ja, tills jag skulle igenom då dvs.... * Senaste två åren när jag har åkt så har det gått bra, men nu vart den en extra koll på mig igen då.. In i det för mig nu välkända glasrummet då med alla Mexare, misstänkta immigranter och annat löst folk.. Hm.. surt...
*Liten sidnotering här då. För 15 år sedan när jag bodde i New Jersey så stannade jag över tiden för mitt visum med 25 dagar. Vilket uppdagades för 6 år sedan när jag första gången skulle hälsa på bröderna. Höll då inte på att få komma in i landet. Ang att ha vistats olagligt i landet sa passkontrollanden då: - This means young lady, that you can never enter this country again.
Efter lite bönande, kontroll av mitt liv i Sverige och en fet böter (muta?) fick jag då stanna, men var tvungen att ansöka om ett besöksvisum om jag ville komma tillbaka igen. Så jag kan aldrig mer åka på vanligt Visa waver, utan har ett ett besöksvisum...Vilket ibland dom vill kolla lite noggrannare då..*
Så, tillbaka till glasburen då.. Minuterna gick och det var nu ca 20 min innan vi skulle borda nästa flight. Och då var vi inte ens på rätt terminal än.. Jag frågade polismannen som tog med mig in i rummet om det fanns något att göra för att skynda på det hela då vi hade en flight snart.
-"No, sitt down" blev svaret på det då... Syster stod kvar utanför hon och visste ju inte alls vad som hände.. Ja ja, tillslut kom jag ut i alla fall och vi hade 10 min innan nästa flight. Det blev till att springa... Över till nästa terminal, gå före kön i securitan och rusa mot rätt gate. Som såklart låg längst bort.. Vi hann fram, bara för att få veta att flyget var typ 30 min sent..
Landade dock i tid i Nashville och blev mött av älskade bröderna och stor fet kaffe :-)
Så härligt att få träffa dom igen! Och såklart även kul att träffa Jörgen igen också, brödernas kompis och arbetskompis som bor med dom.
Sömnbristen var vid det här laget ganska påtaglig.. men att ta det lite lugnt och stanna inne på kvällen blev snabbt bortskrattat.. Det var ju nu alltså svensk tid, sen fred natt och jag hade inte sovit ordentligt sedan ons natt, då jag sov 4 tim..
Så Down town blev det då... Supertrevligt och kul hade vi! Nashville är ju helt underbart och det känns som att komma hem varje gång jag är här.
Men när jag vaknade på morgonen så önskade jag i ärlighetens namn att jag hade varit ute på en nykter dans och dansat några mysfoxar på natten istället ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar